Jag är fortfarande inte helt på det klara med vad den här boken går ut på, men jag tror att det handlar mycket om hennes resa till att bli självständig. Att på något vis hitta sig själv. Första delen av boken känns mer misströstande än den andra, ungefär lika mycket som den andra delen känns gladare än den första, men någon vändpunkt såsom, KABOOM, nu hände det,  finns inte. Det kommer stegvis.

Fast när man läser det sista ordet i boken, skrivet nästan på dagen tre år sen de första. Är det med både sorg och glädje. Ordet är: (går)  
Okej? Ordet går, inom parantes. Vad ska det betyda? Var det inget mer? Går, som i att smita, lämna? Hur bra är det på en skala? Men jag tycker faktiskt att det är ett bra och värdigt slut. Går, som i att det finns inget mer att tillägga nu. Helt okej och jag kan acceptera det. Så nu sitter jag här med en tummad bok och med både sorg och glädje. Sorg över att den är slut, men samtidigt glädjs jag åt det med.

Sammanfattningsvis, en bra, om än förvirrande bok.


"Konfrontera sockerberoendet, då:

Klyv och grovriv äpplet.
Klipp äpplet i bitar.
Koka äpplet i saltlag.
Klyfta och strimla äpplet.
Kärna ur äpplet.

Upprepa med solen, Alice, rosen, dockorna och katterna."

s. 589

Det här är en j*vligt svår bok i den meningen att man måste vara vid 100% medvetande under tiden som man läser. Annars så har du väldigt troligt lyckats missa någoting i handllingen. Eftersom boken består av tre års dagbok så skulle jag vilja påstå att hela boken är en handling, nämligen Martina Lowdens liv under dessa tre år.  Och det är svårt att hitta några konkreta exempel på konflikter i det som hon skrivit.

I början finns som tidigare kanske nämnt en förteckning av de viktigaste personerna i boken, av dessa är fyra stycken dockor; Brigitte, Doniphan, Dorothy och Synthia. Deras roll (såsom jag tolkat den) är att vara fiktiva personligheter att bolla och dryfta med.

Några externa konflikter finns det inte direkt, eftersom allt handlar om och utifrån Lowdens perspektiv.  Men den interna konflikten, eller balansen om man så vill mellan den värld som hon lever i och den verkligheten utanför går lite upp och ner. Ibland lutar den mer åt det svårtolkade, metaforiska hållet för att nästa dag vara helt klarsynt och verklighetsbaserat.


"Mina ståndpunkter är två: den under utropstecknet och den andra under frågetecknet. Där sitter jag ofta och dinglar med benen. I handen har jag en solkikare, på fötterna gula pumps, i anda handen en ordlista, och en komplett sådan. Så lever jag i alla mina dagar. "

s. 344

Det var väl ingen dramatisk uppgörelse precis, man förstod att de skulle dömas till fängelse. Så upplösningen tycker jag blir när myran får besked att de dömda. Det är först då hon äntligen kan försöka släppa det, lagen har gjort sitt. Vet inte om det kunde blir bättre uppgörelse kanske hårdare straff eller något. Tror inte det skulle vara bättre om hon skulle gå rampage å döda båda precis. Det kommer bli svårt att släppa. En sådan händelse kommer aldrig att försvinna, men man måste gå framåt. Jag uppfattade henne som att må bättre efter ett år, fast minnena fanns kvar. Hon blev tvungen att flytta för att glömma allt. Där ifrån kan hon starta ett nytt liv.

Jag kommer berätta mer om handlingen. Det börjar med att Myran och hennes kompis Cilla är ute å festar med två killar.Cilla mår dåligt och går därför hem. Ensam kvar blir Myran. Hon vill i själva verket hem men hon blir övertalad, att hänga på ”efterfest” hemma hos en av killarna. Där dricker de lite mer och den ena tar fram en påse med knark. Alla tar varsin dos. Killarna blir typ ”överkåta” och ger sig på Myran. Myran är själv halvt borta och kan inte kämpa i mot, men hon kan till sist komma loss. Hon vågar inte riktigt att anmäla från början våldtäkten men Cilla motiverar henne att göra det. Båda killarna ställs iför rätta. Den ena verkar ångra sig och inser att han har gjort något för jävligt, medan den andra ska vara/är cool.

För att sammanfatta bokens handling kan man säga såhär. En familj flyttar till en gammal gård, gården har ägts att fler olika familjer och har många mörka hemligheter. Det är när Katrin går bort i en drunkningsolycka som boken börjar komma igång. Joakim ser tillbaka på det förflutna mer och mer, och han börjar också ta kontakt med folk i byn för att få reda på gårdens hemligheter. Samtidigt som han ska sörja över sin bortgångna hustru ska han ta hand om de två små barnen, Livia och Gabriel och renovera gården, som hade vart hans och Katrins projekt. En närpolis kommer till byn, det är Tilda Davidsson, hon tillsammans med hennes släkting Gerlof försöker spåna lite i ett eventuellt mord på Joakims fru. Jag kan inte påstå att det är några externa konflikter i boken, möjligtvis mellan Joakim och Katrins mamma, men det hålls ändå på en vuxen nivå. Däremot finns en hel del interna konflikter, bland annat hos en kille som heter Hendrik. Han, tillsammans med bröderna Serenius, åker runt och rånar obebodda sommarstugor på vintrarna. Men detta är ingenting han vill göra, och nu när han väl har börjat är han för osäker för att sluta.

Miljöbeskrivningen i boken tycker jag är väldigt igenomtänkt. Varje ord av det han beskriver kan jag se framför mig, som om jag själv hade varit där. Boken utspelar sig som sagt på Öland, därför är det extra lätt att kunna identifiera sig på platser runt om. Samtidigt som det är roligt att man känner igen så många ställen är det också kusligt på ett annat sätt. Miljöbeskrivningen och händelserna blir så nära en, som om det var på gatan bredvid det hände. Ibland kan jag dock tycka att det kan bli för mycket miljöbeskrivning och för lite händelser, men stundtals är det riktigt bra skrivet.

Huvudpersonen i boken heter Joakim Werstin. Han och hans familj är nyinflyttade från äppelvillan i Stockholm till Åluddens gård på norra Öland. Familjen Werstin består utav: Pappa Joakim, Mamma Katrin, Livia och lilla Gabriel. En liten bit in i boken dör Joakims fru Katrin. Det är då man verkligen får lära känna Joakim som karaktär. I boken får man inte veta alls mycket om Joakims utseende. Han beskrivs som en ung energisk tvåbarnspappa som hela tiden har nya projekt på gång. Efter Katrins död tänker han mycket på de döda och livet efter bortgången. Barnen får inte riktigt veta sanningen om deras mammas försvinnande och tror fortfarande att hon kommer komma tillbaka.

Min bok heter Nattfåk och är skriven av Johan Theorin. För ett halvår sedan berättade en kompis för mig om en bok hon hade läst med Johan Theorin jag tyckte den verkade bra och bestämde mig för att läsa en bok av honom. En annan sak som fick mig att välja en bok av honom är att den utspelar sig på Öland. Att jag valde att läsa just Nattfåk var för jag tyckte framsidan verkade spännande med fyren och vattnet. När jag läst baksidan blev jag ännu mer nyfiken då de beskrev den gamla villan med röda knutar och nämnde gårdens mystäriska hemligheter. Jag började läsa boken och kom in i den direkt, vilket jag tycker är ett utav de viktigaste sakerna när man läser en bok. När de beskrev miljön kunde jag verkligen se det framför mig, eftersom jag själv har vart på Öland. Jag läste vidare och nu är jag verkligen glad över att jag valde att läsa just den här boken.

Det är mycket miljöbeskrivning i boken. Jag tycker att det var lite segt och för mycket detaljer på vissa platser. På några ställen kunde det vara mycket mer detaljer än andra. Hon beskriver saker bra om lukt, känsla, smak, å så. Och beskriver mycket om omgivningen men ibland känns det inte relevant. Jag tänker inte så mycket på att ”tänka sig in i boken” visst lite miljöbeskrivning är bra men oftast tycker jag att det blir för överdrivet. Tycker att det skulle vara mer dramatiska beskrivningar, lite mer action. Generellt tycker jag att boken har helt okej miljöbeskrivning, har inte så mycket att jämföra med andra böcker.

Jag kommer berätta om Myran som är huvud personen. Jag upplever henne som en ung blond tjej som går i första ring. Lite osäker på sig själv, inte heller den smartaste precis. Hon känns vara en sån som festar än att plugga. Hon bor tillsammans med sin mamma som är arbetslös, deras relation är så där. Mamman vill mycket väl men hon är själv ingen bra förebild. Men efter händelsen tar hon typ mer o mer av stånd. Hon blir lite rubbad typ klipper sig o skär sig . Man får bilden i huvudet att hon blir ett emo. Men det är klart efter en sådan hädelse då kan allt ända en.

Kort kjol av Christina Wahlden
Den handlar om en glad vanlig tjej som precis har slutat första ring. Hon är därför ute å festar med några kompisar som till slut spårar ut på en efterfest. Detta förändrades hennes liv. Det var ett år sen det hände men hon tänker fortfarande på det. Hon tänker tillbaka och man får följa hennes historia. Man förstod ganska snabbt att det skulle handla om något hemskt. Jag fastnade inte direkt i boken i början. Jag tyckte det var segt men det släppte ju mer man kom in i den. Jag tror att författaren försöker få läsaren en förståelse hur en våldtäktsoffer känner sig . Tyckte kanske det kan vara en tankeställare att ta det lugnt som tjej.

Roms portar, Handlar om Gajus och Marcus, två pojka i Rom omkring år 0. Gajus pappa är senator medan Marcus är en bortbyting som Gajus familj tog emot när Marcus och Gajus var små. I boken får man följa deras väg i livet. Marcus och Gajus beskrivs väldigt lika i boken i sätt och de är precis som bröder, men de är tvugna att gå helt olika vägar eftersom Gajus pappa är senator så ska därför Gajus uppfostras till senator. Däremot Marcus som är född av en prostituerad, har däremot inta samma chans att bli senator eller någon politiker på samma sätt som Gajus, vilket leder till att Marcus utbildar sig till soldat. Men deras väg fram till målen är ganska tuffa och inte lika lätta som de tror. De måste tidigt i ungdomen bli tränade i att sloss av en gammal gladiator som heter Renius. Men Renius är inte så vänlig och tränar dem under mycket svåra omständigheter och ger dem en mycket hård och farlig träning.

Senare får man följa Gajus och Marcus väg när de ska lära sig bli senator respektive soldat då Gajus blir lärd av sin morbror medan Marcus blir tränad till millitär tilsammans med Renius. 

Tobias bestämmer sig efter flera nätters funderande att hälsa på Sarah på behandlingshemmet. Hon är ju trots allt den största, och enda, kärleken i hans liv, och dessutom modern till hans son. Tobias och Sarah pratar om allting som har hänt, och bestämmer sig tillslut för att starta om på nytt. Tobias och Otto flyttar tillbaka från Boston till New York, och Sarah ska bo med dem så mycket hon orkar. Även Otoo bestämmer sig för att försöka förlåta och umgås med han nyktra alkoholist till mamma.
Jag tycker att slutet kom alltför plötsligt. Helt utan sammanhang var allt bra igen, jag förstår inte varför. Först hatar de varandra, på sidorna efter så ahr de bestämt sig för att försöka på nytt. Detta tycker jag är lite synd, man får aldrig ett riktigt slut på boken. Men annars är det ett bra och lyckligt slut!
Boken är en svart komedi, och är alltså både tragisk och komisk på samma gång. Det är första gången jag läser en bok i den genren, och jag gillar det starkt! Det fanns stunder jag t.o.m. skrattade. Jag skulle rekomendera boken till ALLA!

Författaren, Thomas Engström, besrkiver inte platserna lika mycket som han beskriver personerna, vilket jag tycker är mycket bra. För precis som Frida har skrivit så blir jag bara uttråkad när författaren beskriver allt in i minsta detalj. Personligen så bryr jag mig inte om hur gardinerna ser ut, eller hur skorna luktar, om det inte har betydelse för själva historien, så klart.
Men Engström beskriver däremot personerna ganska ingående, vilket jag tycker är viktigt. Just utseendet spelar inte så stor roll, det vill jag gärna fantisera ihop själv, men egenskaper tycker jag är bra om man får berättat för sig. Då är det lättare att förstå både personen och boken.