Femte inlägget
Stjärnskeppet Titanic - Terry Jones
Slutet på denna boken var ett behagligt sådant, dock väldigt förutsägbart. Vissa kan tycka att det är roligare med alla frågor besvarade men personligen föredrar jag ett slut som får läsarna att ställa nya frågor och fantasera ihop en egen fortsättning på berättelsen. Vändpunkten var inte heller något jag inte kunde förutse efter lite mer än halva boken. Huvudpersonerna konstaterade klart att det enda sättet att stoppa bomben från att spränga galaxen var att hitta den borttappade hjärnhalvan av skeppets "Moder"; Titania. Dom visste att den var gömd någonstans på jorden och hade endast en timme på sig att hitta den. Såklart hittas hjärnan i sista sekund och alla räddas från ett bedrövligt öde.
Det som var lite kul med slutet, som man absolut inte kunde veta från början, var att Lucy valde att stanna med den bizarra "Journalisten" och att Dan och Nettie blev tillsammans. Även om boken ofta tydde på att det fanns tydliga problem i Lucys och Dans förhållande kunde man inte förutse att detta skulle hända, vilket var sådär lite småkul.
Förövrigt tyckte jag att det var en väldigt lättläst och underbart underhållande bok och den rekommenderas varmt till alla bokälskare i alla åldrar.
Slutet på denna boken var ett behagligt sådant, dock väldigt förutsägbart. Vissa kan tycka att det är roligare med alla frågor besvarade men personligen föredrar jag ett slut som får läsarna att ställa nya frågor och fantasera ihop en egen fortsättning på berättelsen. Vändpunkten var inte heller något jag inte kunde förutse efter lite mer än halva boken. Huvudpersonerna konstaterade klart att det enda sättet att stoppa bomben från att spränga galaxen var att hitta den borttappade hjärnhalvan av skeppets "Moder"; Titania. Dom visste att den var gömd någonstans på jorden och hade endast en timme på sig att hitta den. Såklart hittas hjärnan i sista sekund och alla räddas från ett bedrövligt öde.
Det som var lite kul med slutet, som man absolut inte kunde veta från början, var att Lucy valde att stanna med den bizarra "Journalisten" och att Dan och Nettie blev tillsammans. Även om boken ofta tydde på att det fanns tydliga problem i Lucys och Dans förhållande kunde man inte förutse att detta skulle hända, vilket var sådär lite småkul.
Förövrigt tyckte jag att det var en väldigt lättläst och underbart underhållande bok och den rekommenderas varmt till alla bokälskare i alla åldrar.
Tredje inlägget
Stjärnskeppet Titanic - Terry Jones
När jag tittat tillbaka på det unika äventyret jag har läst om så är miljön i boken det sista jag kommer ihåg. Det är inte så att författaren inte har beskrivit något alls om hur saker och ting ser ut, tvärtom tycker jag att han har gjort ett väldigt bra jobb med att beskriva scenerna och ge läsaren en rätt så klar bild om hur saker och ting ser ut. Det som var rätt så speciellt med den här boken var att större delen av boken utspelades på samma omgivning så redan från början fick man som läsare en mer eller mindre klar bild om hur omgivningen såg ut. Det jag menade med att miljön var det sista jag kom ihåg tror jag var ett rätt så finurligt samt briljant trick av författaren. När man tittar tillbaka på boken så kan man lätt se att han har lagt ner tid på att beskriva miljön men det är ändå de storslagna äventyren om utomjordingar och fantastiska rymdresor som, efter läsningen, blir ihågkommna av läsarna.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag tror att författaren ville att läsarna skulle ha en alldeles klar bild framför sig om hur saker och ting såg ut, men att själva historien och humorn var otroligt mycket viktigare.
När jag tittat tillbaka på det unika äventyret jag har läst om så är miljön i boken det sista jag kommer ihåg. Det är inte så att författaren inte har beskrivit något alls om hur saker och ting ser ut, tvärtom tycker jag att han har gjort ett väldigt bra jobb med att beskriva scenerna och ge läsaren en rätt så klar bild om hur saker och ting ser ut. Det som var rätt så speciellt med den här boken var att större delen av boken utspelades på samma omgivning så redan från början fick man som läsare en mer eller mindre klar bild om hur omgivningen såg ut. Det jag menade med att miljön var det sista jag kom ihåg tror jag var ett rätt så finurligt samt briljant trick av författaren. När man tittar tillbaka på boken så kan man lätt se att han har lagt ner tid på att beskriva miljön men det är ändå de storslagna äventyren om utomjordingar och fantastiska rymdresor som, efter läsningen, blir ihågkommna av läsarna.
Sammanfattningsvis kan jag bara säga att jag tror att författaren ville att läsarna skulle ha en alldeles klar bild framför sig om hur saker och ting såg ut, men att själva historien och humorn var otroligt mycket viktigare.
Andra inlägget
Stjärnskeppet Titanic - Terry Jones
Historien i denna boken fokuseras inte runt en person utan berättas från ett tredje persons perspektiv där man får läsa om fyra huvudpersoner; Dan, Lucy, Nettie och en märklig figur vid namn "Journalisten". För att hålla detta lätt och inte alltför komplicerat för er kära läsare, kanske också för att det stod i instuktionerna att man skulle skriva om max två personer, har jag valt att berätta om Dan och "Journalisten".
Dan, som förövrigt är gift med Lucy, presenteras som den ambitösa, snälla, säkra och förnuftiga maken som alltid vet bäst. Han är inte den äventyrliga personen, utan vill ha allt planerat ut i minsta detalj och gör helst saker och ting så som han alltid har gjort dom. Dessa karakteristiska drag visas som bäst upp när de fyra jordborna fastnat på skeppet. Lucy vill hellre utforska och veta mer om detta mystiska stjärnskepp medans Dan menar att dom ska sitta ner och klura ut en plan om vad dom ska göra härnest. Personligen så uppfattar jag som den mest förnuftiga i boken. Han håller sig till sina principer och agerar inte annorlunda bara för att hans livssituation har tagit en drastisk vändning.
"Journalisten" är en minst sagt lustig figur. Man får inte veta alltför mycket om honom, inte mer än att han är nyfiken och fast besluten på att finna sanningen, vilket jag bara kan anta är anledningen till att hans namn presenteras som just "Journalisten". Han är den enda på Stjärnskeppet som, från jordbornas synvinkel, verkar veta vad som egentligen pågår. Till en början är denna figur deprimerad och arg över sin dåvarande situation, ända tills han träffar Lucy. Han glömmer allt, sin elendiga situation, det faktum att han antagligen kommer dö om han fortsätter att glömma allt och endast följa Lucy vart hon än går. Detta kan bara beskrivas som en minst sagt djurisk lust för Lucy som kan kallas som vulgär och motbjudande för vissa, jag tycker dock att detta gör boken ännu mer underhållande och läsvärd !
Historien i denna boken fokuseras inte runt en person utan berättas från ett tredje persons perspektiv där man får läsa om fyra huvudpersoner; Dan, Lucy, Nettie och en märklig figur vid namn "Journalisten". För att hålla detta lätt och inte alltför komplicerat för er kära läsare, kanske också för att det stod i instuktionerna att man skulle skriva om max två personer, har jag valt att berätta om Dan och "Journalisten".
Dan, som förövrigt är gift med Lucy, presenteras som den ambitösa, snälla, säkra och förnuftiga maken som alltid vet bäst. Han är inte den äventyrliga personen, utan vill ha allt planerat ut i minsta detalj och gör helst saker och ting så som han alltid har gjort dom. Dessa karakteristiska drag visas som bäst upp när de fyra jordborna fastnat på skeppet. Lucy vill hellre utforska och veta mer om detta mystiska stjärnskepp medans Dan menar att dom ska sitta ner och klura ut en plan om vad dom ska göra härnest. Personligen så uppfattar jag som den mest förnuftiga i boken. Han håller sig till sina principer och agerar inte annorlunda bara för att hans livssituation har tagit en drastisk vändning.
"Journalisten" är en minst sagt lustig figur. Man får inte veta alltför mycket om honom, inte mer än att han är nyfiken och fast besluten på att finna sanningen, vilket jag bara kan anta är anledningen till att hans namn presenteras som just "Journalisten". Han är den enda på Stjärnskeppet som, från jordbornas synvinkel, verkar veta vad som egentligen pågår. Till en början är denna figur deprimerad och arg över sin dåvarande situation, ända tills han träffar Lucy. Han glömmer allt, sin elendiga situation, det faktum att han antagligen kommer dö om han fortsätter att glömma allt och endast följa Lucy vart hon än går. Detta kan bara beskrivas som en minst sagt djurisk lust för Lucy som kan kallas som vulgär och motbjudande för vissa, jag tycker dock att detta gör boken ännu mer underhållande och läsvärd !
Axel Eriksson - Första inlägget
Jag valde att läsa boken Stjärnskeppet Titanic av Terry Jones. Jag valde just denna boken eftersom mina två bröder har läst den innan och rekommenderat den starkt pågrund av dess humor och lättläshet. Mitt val influerades också mycket av att det ursprungliga manuset skrevs av Douglas Adams, författaren av Liftarens Guide till Galaxen.
Redan från första sidan blir man indragen i dess humor med att få läsa att hela boken skrevs naken av författaren. Ju längre jag läser desto mer underhållande blir den. Själva historien börjar med att galaxens smartaste varelse har designat och precis byggt klart det mest exklusiva skeppet i tidshistorien. Redan här vill man läsa mer, redan här vill veta vad som kommer hända med det häftiga skeppet. Historien blir genast mer intressant då det inte börjar med mäniskor i handligen, utan de första 40 sidorna handlar endast om utomjordingar. Humoriska sådana, må jag tillägga.
Boken blir som sagt, roligare och roligare för varje sida som jag läser och skulle redan nu kunna rekommendera den till alla som vill ha ett roligt men spännande äventyr.
Redan från första sidan blir man indragen i dess humor med att få läsa att hela boken skrevs naken av författaren. Ju längre jag läser desto mer underhållande blir den. Själva historien börjar med att galaxens smartaste varelse har designat och precis byggt klart det mest exklusiva skeppet i tidshistorien. Redan här vill man läsa mer, redan här vill veta vad som kommer hända med det häftiga skeppet. Historien blir genast mer intressant då det inte börjar med mäniskor i handligen, utan de första 40 sidorna handlar endast om utomjordingar. Humoriska sådana, må jag tillägga.
Boken blir som sagt, roligare och roligare för varje sida som jag läser och skulle redan nu kunna rekommendera den till alla som vill ha ett roligt men spännande äventyr.
