Efter 2/3 av boken ödeläggs allt man någonsin trott på och boken tar en helt ny vändning. Min första tanke efter att ha läst några sidor av efter denna omkullkastning var: Det här måste vara den enda boken i världen som verkligen är värld att läsas. Självklart menar jag inte att den är bättre rent litterärt, spänningsmässigt eller lyckobringande. Den är helt enkelt så vitt skilt från någonting annat jag någonsin läst att jag skulle vilja ge den en helt egen genre. För vad gör man när man inser att man inte exsisterar... eller, vad nu existens?

Ps. ville bara ha med detta citat: "Om den mänskliga hjärnan skulle vara så enkel att vi kunde förstå den skulle vi ändå vara för dumma för att förstå den."

De ända konflikter som skildras i boken är den mellan människors olika uppfattning och verklighetssyn och den mellan de ignoranta och likgiltiga människorna kontra sanningssökarna. Det är alltså inte svårt att fundera ut vems sida man står på. Boken utgörs till en väldigt stor del av dialogen mellan huvudpersonen Sofie och hennes filosofilärare och är alltså inte fullspäckad av intriger och konflikter. Boken ligger på en abstrakt nivå och väcker ofta konflikt inom en själv vilket gör att man tittar upp från boken och tittar in i sig själv lika mycket som man läser. Boken inbjuder till att läsa sig själv och man kan vid de flesta tillfällen se sig själv som huvudpersonen.

Miljön i denna boken ligger bortanför tid och rum och bortom allt som människan kan närma sig med hjälp av någonting annat än tanken.  Boken handlar inte om vad vi vet och kan berätta utan om vad vi inte vet utan måste skapa och förstå. För "klokast är den som vet vad han inte vet".  Författaren skildrar reflektionerna och tankegångarna till alla de filosofiska frågorna brilliant och jag tror att han vill att man till slut ska skapa sig en egen uppfattning om vilka vi är vad vi gör här. Det ge alltså mycket utrymme för egna tankar och funderingar, ett stort plus.

Sofies värld      Jostein Gaarder

Ibland undrar jag varför vi ens läser böcker. Borde vi inte leva våra egna liv istället för att drömma oss bort i andras? Är det kanske för kunskapen och insikternas skull? Isåfall, varför är kunskap så viktig för oss, handlar inte livet om att vara lycklig den lilla tid man kan? Kanske är det för att kunskap spelar roll i ett längre perspektiv, inte bara för oss utan för framtiden.  Den ger oss en mening och en odödlighet. Men å andra sidan, när solen sen slukar jorden spelar ingenting männinskan någonsin gjort någon roll. Så varför bryr jag mig, om jag ändå ska dö, glömma och glömmas bort?

När jag valde boken Sofies värld var det först utifrån ett kunskapssyfte. Men allteftersom jag läste förstod jag att jag gjorde det av det syftet att den fick mig att fundera över mitt eget syfte.

Huvudpersonen Sofie definieras av det filosofiska tankesätt som speglas här ovan.  Det som är viktigt är inte hennes personlighet eller värderingar utan hur hon upptäcker livet, världen och sig själv genom filosofins mysterier.

När jag började läsa boken var min inställning till den inget vidare. Den var något jag var tvungen att beta mig igenom eftersom Sandra gett order. Jag är sådan att jag arbetar bäst utan ramar, mallar och begränsningar och det är när jag själv väljer vad jag ska göra som jag får ut någonting av det. Alltså tog det ett tag innan jag gav boken en chans.  Bokens första del handlar om hur den normala(tråkiga) tonåringen Sofie får brev hem i brevlådan med frågor och påsteenden,
utan avsändare och utan stämpel. Dom kan se ut ungefär så här:

"Varifrån kommer världen?"

"Tror du på ödet?"

"Vet man det rätta, så gör man det rätta."

Sånt som tål att tänkas på alltså. Det är förbluffande hur intressanta sådana problem kan vara i förhållande till vardagliga bagateller och man förstår inte hur man någonsin har kunnat slita håret av sig(talesätt) när det gäller att t.ex välja kläder till skolan. Inledningen till denna bok omkullkastar verkligen ens värderingar.