Gömda - Liza Marklund

Så nu skriver jag mitt sista inlägg. Och det ska ju handla om peripeti och upplösning. Så jag har suttit och funderat en bra stund innan jag kunde sätta mig och skriva, och har kommit fram till det som jag tycker är vändpunkten och räddningen för Mia och hennes familj...

Den stora vändpunkten i boken är precis när det börjar närma sig slutet, då Mia och hennes "nya" familj får flytta upp till Dalarna (under en kortvarig tid, är det sagt). En kort, 3 månaders tid, som växer och blir mycket längre. Det är nu de äntligen tagit initiativet att göra något åt situationen och skickats iväg av Mias psykolog för att gömma sig och komma på en bättre lösning.

   Visserligen möter de på många hinder, som att psykologen säger upp sitt arbete och lämnar de, och att "han" hittar de där igen. Men de lyckas gå igenom den här tiden och genom egna kontakter lösa problemet. Alltså kommer även upplösningen här. Och den är att de lyckas, och efter en lång tid förstår att de måste, fly från Sverige. De flyr till ett anonymt land, och även där tvingas de leva gömda, men mer i trygghet. Så här slutar boken, men fortsättningar följer i dem övriga böckerna i serien, så om de lever lyckliga i alla sina dagar, vet jag inte än.

Men jag tycker i alla fall att det ända vettiga för de i deras situation, efter att ha följt hela berättelsen, var just att evakuera och alltså fly. Visserligen fick de lämna allt närt och kärt i Sverige, men vem kan fortsätta leva som de gjorde.

   Däremot så tyckte jag redan från början att hon borde ha polisanmält, och fått honom inburad. Men det förstod jag, inte var en bra idé alls, efter att ha sett följderna av hennes anmälningar. Det ända som hände då hon fick honom inlåst (ett tag), var att hon hela tiden hade hans kompisar i nacken, dag och natt, under tiden han satt inne...

   Jag rekommenderar boken till alla som söker spännande och samhällsbaserade, sanningsenliga böcker. Snart ska jag börja läsa Asyl, den andra boken i serien. J  

Som jag redan avslöjat lite tidigare, så handlar "gömda" om Maria Eriksson, kallad Mia, och hennes historia. Hon blir förälskad och förlovar sig med en man från Libanon som precis fått uppehållstillstånd i Sverige. Till en början är han underbar, men förvandlas sakta till en skit(ursäkta språket). Redan under tiden Mia väntar hans barn så börjar han att försöka undvika henne, och misshandla henne. När hon är gravid liksom, snälla!
De får i alla fall en flicka, och genast bryter han förlovningen. Sedan följer allting bara efter. Han, alltså nu hennes förre fästman, börjar hota Mia, misshandlar henne, tar sig in i hennes lägenhet genom att lossa dörren, och mycket mycket mer. Och ändå är det han själv som bestämt att slutföra förhållandet. Han använder hela tiden sitt faderskap till deras dotter Emma som anledning till att komma åt Mia och ge henne ännu fler men för livet.

   Mia gifter sig med en annan man, och då är det droppen för "honom". Han lämnar henne aldrig, utan fortsätter sitt torterande tills Mia och hennes nya familj tvingas fly och leva gömda.

Den största konflikten i boken är just denna, mellan Mia och hennes förre fästman. Hon får hela tiden dras med nya olyckor och hemskheter, som ex-fästmannen hittar på. Och vet aldrig när, var eller hur hon kommer att drabbas. Varje gång är en ny skräck, även för barnet som med tiden tappar psyket och närmar sig döden.

   Mia slåss hela tiden, även med inre konflikter. Hon är hela tiden osäker på vad hon ska göra, och vill tro att allt ska bli bra igen. Inte vågar hon ta till några åtgärder heller, hon är rädd för följderna. Vad hon än gör blir fel. Ska hon anmäla honom och få hans kompisar på sig, eller låta bli och varje dag mötas med en ny chock? Mia lever i konflikter...

Gömda- Liza Marklund

Miljöbeskrivningarna gick lite upp och ner tyckte jag. Jag uppfattade, t.ex., stället de bor på som en liten by, där de har nära till varandra och in till staden, eftersom de väldigt ofta cyklar eller promenerar dit de ska. Men senare fick jag klart för mig att det är en hyfsat stor stad. Så lite snålt med beskrivningar här och där.
   Det är väldigt många miljöombyten. Mia bor först i en rätt så stor och fräsch lägenhet, som man inte får mer beskrivet än att den är väldigt modern och rymlig. Jag fick inte ens klart för mig att det var en lägenhet förrän det, efter ett bra tag, skrevs om trappor upp till våningen. Mia flyttar sedan ihop med sin pojkvän och blir sambo i en större lägenhet. Den får man inte alls beskrivet, tycker jag, förutom att den är stor med många sovrum.

   Däremot när de sedan, tillsammans, flyttar till ett radhusområde så får man veta bra mycket om miljön. Deras hus sitter precis på utkanten av området, som sista radhuset och är ett tvåvåningshus. I radhusen runt om är det mest småbarnsfamiljer och unga par som bor. Mia har nämligen vänner runt om i husen i samma ålder som har små barn eller väntar barn. Och när hon är ute med sina egna barn så har de alltid vänner att leka med ute på gatan.

Senare när de tvingas till Dalarna för att leva gömda, så är de i ett väldigt skogsrikt samhälle långt ute i "ingenstans", med knappt något folk på gatorna, få butiker och långt till innerstaden. Det beskrivs med att de hela tiden måste bila när de ska handla eller ta sig någon annanstans. Även genom att det hela tiden är tyst och ensamt.

   Jag kunde hela tiden se platserna framför mig när jag läste, vilket va bra beskrivet. Men då hade jag hela tiden kopplingar till ställen jag själv varit på eller sätt, mestadels platser i Kalmar.

Liza Marklund leder läsaren till det hon vill ha berättat. Samma sak med miljöbeskrivningarna. Det som var viktigt i sammanhanget och det man skulle sättas in i extra, var mycket noggrannare beskrivet än annat, kanske enligt henne, "onödigt".

Nu har jag läst ut boken! Så inläggen kommer börja rulla in en efter en...

   Efter att ha läst hela boken så har man ganska bra klart för sig hur karaktärerna är som personer och vad de får gå igenom. Det finns många bikaraktärer i "Gömda", och de flesta benämns med någon enstaka bokstav i alfabetet, för att de kanske är mindre viktiga i sammanhanget eller för att det inte ska bli för många personer att hålla reda på. Författaren vill nog på det sättet framhäva själva huvudpersonens historia.

Den viktigaste personen i boken, alltså huvudkaraktären, kallas Mia, som jag nämnde i första inlägget. Hon heter egentligen Maria Eriksson och är i början väldigt ung, sedan får man följa henne ett bra tag. Mia är, förutom att arbeta på en bank, engagerad med att hjälp invandrarfamiljer som evakuerat till Sverige på grund av olika skäl. Hon är väldigt målmedveten och lägger all sin kraft på att utföra ett påbörjat arbete på bästa sätt. Utanför jobbet och flyktingförläggningen, umgås hon mycket med familj och vänner, och blir väldigt ofta bjuden på olika nöjen och fester som anordnas av eller för flyktingarna. På ett nyårsfirande träffar hon honom, som i boken namnges som "han" eller "min förre fästman". De blir självklart mycket kära i varandra, och till en början verkar han vara en underbar person som hela tiden passar upp på Mia. Det är nog främst detta som leder till att hon blir så bunden till honom. Men med tiden ändras hans personlighet och blir allt mer aggressiv. Stackars Mia har ingenting hon kan göra åt det på grund av sin kärlek och hans besatthet, hon är fast...

Annars är Mia en väldigt generös och empatisk person. Hon gör allt för att hennes omgivning ska må bra. Hon är väldigt godhjärtat, nästan för mycket, och litar alltid på att omvärlden ska vara likadan. För henne existerar i början ingen ondska. Jag uppfattar henne också som väldigt lättpåverkad och bra ställd. Hon har aldrig några ekonomiska problem, trots alla utgifter som framgår i boken.

   Mia har både tur och otur med dem personer hon stöter på. De flesta av hennes vänner och umgängen är precis som henne själv, goda. Men den enstaka "icke-goda" gruppen som hon träffar på, är absolut inga att leka med...

Gömda- Liza Marklund

Så, gömda med Liza Marklund då. Den har man fått höra en del om och just bokens framsida är attraherande med texten "en sann historia" på framsidan.

Mitt första intryck av titeln var någon slags deckare där säkerligen någon mördare försöker komma undan polisen eller någonting i den stilen. Men det fick jag höra att det inte var och då var det bara ett måste att läsa den!

Den första meningen i boken lyder: Plötsligt var han här igen. Jag fick en uppfattning av att den här personens närvaro ständigt upprepas och inte är så önskad. Det handlar alltså om någon som störs av att den här "han" dyker upp om och om igen. Kanske genom rädsla? Och det är det. Det handlar om rädsla. Rädsla från en, enligt mig och mitt första intryck, oskyldig kvinna som förföljs av en psykopat. Tro mig, den här "han" är inte riktigt frisk...

Första stycket och lite in på det andra, är det jag har läst hittills(boken består av tre stycken). Och jag känner redan på mig, ungefär, vad boken handlar om och vad författaren vill förmedla.

När man väl har börjat, så går boken inte att lämna ifrån sig. Såå bra är inledningen! Det händer något nytt hela tiden så jag kan bara inte avbryta mitt i allt det spännande. Och allt är så trovärdigt och bra beskrivet! Allting spelas upp som en film i tankarna. Det första stycket är mer en inblick i vad som händer nu, ingen klar bakgrund till händelserna. Hittills har jag fått följa den oskyldiga kvinnan, Mia i hennes obehag som orsakas av hennes exmake. Hon får ständigt massa samtal, våldsamma besök och dödshot. Han behöver, allvarligt talat, vård. Eller så är det Mia och deras dotter som behöver skydd...

   Första delen handlar om allt lidande och fängslar läsaren. Sen i andra stycket får man svaren på alla tankar som uppstått vid inledningen. Redan nu har jag bestämt mig för att läsa de andra böckerna i den här serien. Ett måste!