Berättelsens upplösning och sanningen om Harriet Vanger är väldigt oförutsägbar, något som jag gillar mycket. Att Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander skulle lösa gåtan om Harriet tvivlade jag inte en sekund på, hade de inte gjort det hade jag nog istället blivit besviken.

Vändpunkten kom när Mikael och Lisbeth plötsligt förstod vad som hänt med Harriet. Man kan tänka sig att en sådan vändpunkt kommer precis i slutet på en bok men i detta fall var det inte mindre än hundra sidor kvar i boken. Så efter att gåtan, som enligt mig är bokens viktigaste ämne, är löst får man i ytterligare hundra sidor följa Mikaels kamp för rättvisa gentemot finansmannen Hans-Erik Wennerström. Jag trodde att jag skulle tycka att boken blev tråkigare efter att äntligen fått veta svaret på gåtan. Faktiskt är boken lika bra ända tills sista ordet, kanske att jag under de sista sidorna tappat känslan av att inte kunna släppa boken ifrån mig. 

Efter att jag försökt läsa boken en första gång och totalt förlorat förtroendet för den är jag verkligen glad att jag gav den en andra chans. När man väl kommer in i handlingen vill man bara veta vad som kommer att hända här näst. Därför rekommenderar jag boken till alla som är sugna på ett annorlunda kriminaldrama fullt av intriger, kärlek, spänning och inte minst några helt suveräna karaktärer.

Ekonomijournalisten Mikael Blomkvist har efter en ogrundad artikel om finansmannen Hans-Erik Wennerström blivit fälld för förtal och dömd till tre månaders fängelse. Kort efter att han bestämt sig för att ta en paus från journalistyrket kontaktas han av Henrik Vanger. Vanger är en gammal man med förflutet som vd för hela Vangerkoncernen. Efter att uppmärksamt följt Mikaels rättegång vill han anställa honom av två anledningar. För det första ska Mikael skriva en familjekrönika om den Vangerska familjen och för det andra ska han en gång för alla ta reda på vad som egentligen hände med Henriks brorsdotter, Harriet Vanger, sommardagen år 1996 då hon spårlöst försvann.

Efter en stunds funderande accepterar Mikael uppdraget och bosätter sig på Hedebyön, några mil norr om Stockholm. Början av boken ägnas alltså åt Mikaels vardag, skrivandet på familjekrönikan och möten med nya familjemedlemmar. Mycket ny information ges då hela tiden, något som jag kommenterade i mitt första inlägg.

När Mikael väl börjar rota i Harriet Vangers försvinnande börjar boken bli riktigt spännande. Med hjälp av researchen Lisbeth Salander hittar han nya bevis och ledtrådar som leder fallet framåt. Vid det här laget var det mycket svårt att släppa boken ifrån sig och jag kunde äntligen andas ut när upplösningen kom och det trettiosex år gamla mysteriet var löst.        

Boken utspelar sig i nutid i väldigt olika miljöer. Stockholmsborna Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander bosätter sig i den lilla byn Hedeby som ligger ungefär två timmar med tåg norr om Stockholm. Främst landskapet i Hedeby och den närliggande ön Hedebyön beskrivs flitigt, både skriftligt och med en karta, vilket gör det lätt att skapa bilder om hur man tror att det ser ut. Däremot när berättelsen utspelar sig i Stockholm är inte miljöbeskrivningarna lika utförliga. Kanske tänker författaren att de flesta redan vet hur miljön i Stockholm är, eller också tycker han inte att det är väsentligt och lägger då ingen kraft på det.  

Stieg Larsson beskriver också miljön utifrån vilken årstid det är, vilket jag tyckte var väldigt bra. Det gjorde nämligen att det blev lätt att få en liknande känsla och även att få en bra tidsuppfattning.

Om en berättelses miljö beskrivs alltför mycket har jag lätt att tycka att boken är tråkig. Det gäller att hitta en bra balans mellan miljöbeskrivningar och händelser. Stieg Larsson har en förmåga att beskriva miljön detaljerat och mycket utan att boken blir tråkig. Kanske beror det just på en god balans med berättelsens många och otroligt spännande händelser.   

Att jag för tillfället inte släpper min bok ur sikte beror inte bara på den otroligt spännande berättelsen utan även på de två huvudkaraktärerna som har sådan enorm integritet. Deras personligheter framställs på ett sådant positivt sätt att till och med en liten tunn tatuerad omyndighetsförklarad hacker verkar coolast i världen.

Lisbeth Salander är en motsägelsefull person. Hennes utseende visar en mycket liten, tatuerad och svartmålad person som ofta, ibland mot sin egen vilja, lyckas dra mäns blickar till sig. Trots att hon är omyndighetsförklarad och hela sitt liv fått fajtas med psykologer, poliser och förvaltare är hon en strålande researcher och en av Sveriges bästa hackers.

Mikael Blomkvist är en lugn och trygg person som med en smula otur och dåligt omdöme hamnat snett i livet. Jag skulle kunna använda en rad positiva ord som till exempel godhjärtad, driftig och klok för att beskriva Mikael. Han verkar dock vara ganska ensam och söker uppmuntran hos kvinnor till både höger och vänster.

Titeln "Män som hatar kvinnor" har ett starkt intryck och inbjuder till många tankar, funderingar och inte minst förväntningar. Kanske var det även en av orsakerna till att jag för något år sedan började läsa boken av Stieg Larsson. När jag långsamt närmade mig den femtionde sidan hade mina förväntningar sakta men säkert krossats och besvikelsen var stor. Det kändes som att författaren ville förmedla så mycket information som möjligt på ett litet antal sidor. Informationen blandat med alla olika namn blev till slut för mycket för min lilla hjärna och lästillfällena blev allt färre och kortare för att sedan upphöra helt. Under senaste tiden har dock boken fått mycket uppmärksamhet och fler och fler har läst boken med väldigt positiva åsikter. Så tillslut vann nyfikenhet och förhoppningar över tvivlet och jag gav boken en andra chans...

Inledningen är alltså enligt mig ganska lång och rent ut sagt tråkig. Andra gången jag läste den kunde jag ändå känna en förväntning för vad som slutligen måste hända. Informationen lägger grund för en växande intrig och förväntningarna säger att det snart måste ske något drastiskt för att binda samman allt. Jag erkänner att efter att ha läst kort över 100 sidor är jag faktiskt helt uppe i boken och jag kan inte vänta på att få veta vad som komma skall.