Innan peripetien i Brandvägg har Ystadspolisen kommit fram till att någon vardaglig handling kommer att sätta igång den digitala lavin som totalt kommer slå ut världens finanser. De har dock ingen aning om vad handlingen kan tänkas vara förrän en kollega i Wallanders team erbjuder sig att handla lunch och tacksamt blir ivägskickad. Eftersom att ingen i teamet hade några kontanter på sig skulle kollegan ta ut pengar på en bankomat för att betala med. Snart får Wallander en snilleblixt som stöds av datasnillet Modins anteckningar. Snilleblixten speglar självklarheten i att det är från en bankomat som virusmissilen som ska slå ut den finansiella världen ska avfyras. Nu har vi passerat den korta period i boken som kallas peripeti.

Wallander och hans kollegor åker sedan ut till Ystads alla bankomater för att hindra folk från att ta ut pengar så att missilen inte avfyras (missil är en liknelse, egentligen är det ett avancerat datavirus som ska slå ut olika starka finansiella "baser" som till exempel Världsbanken för att skapa kaos). Vid den bankomat som Wallander vaktar kommer "the bad guy"/"aktören" och försöker tvinga honom att under vapenhot aktivera viruset efter att ha kastat Wallanders tjänstevapen i en papperskorg. Dock blir "aktören" avledd och tappar uppmärksamheten när en av Wallanders kollegor skjuter mot mannen. Då tar Wallander tillfället i akt och hämtar sin pistol och skjuter "aktören" till döds.

De frågor som kvarstår efter själva upplösningen tycker jag besvaras och jag kan inte komma på någon fråga som jag går runt och undrar över. På frågan om det är vettigt gjort som finns i häftet vi fick ställer jag mig lite undrande till vad syftningen kan vara men möjligtvis är dens betydelse i mitt fall om det var vettigt av Wallander att döda "aktören". Jag anser att det var nödvändigt att döda aktören eftersom att han troligtvis annars hade dödat Wallander eller hans kollega.

Som i de flesta böcker så är det konflikterna i boken som gör boken. Den stora "konflikten" i den här boken är själva storyn. Det är något som håller på att hända och Ystadspolisen gör allt de kan för att förhindra det. Dock vet de inte riktigt vad det är som håller på att hända och vilka som är aktörer men de gör ändå sitt bästa för att förhindra vad det nu är som ska hända. Utlösande faktor till "huvudkonflikt" i boken är Tynnes Falk som med sin död gör kvarvarande aktör orolig för att dennes "system" ska brista så att "listen" möter dagens ljus innan den är redo för det. För att minimera riskerna börjar aktören att sopa igen sina spår vilket leder till att ett antal mord blir "nödvändiga".  Egentligen är det först här som Ystadspolisen börjar bli en motaktör (letar efter samband och motiv bakom morden) och alltså är det först nu som "konflikten" är fått två sidor där båda sidor är medvetna om konflikten.

Den konflikt jag beskrivit är extern och det är kanske inte den typen av "konflikter" man tänker på i första hand men jag anser i högsta grad att det är en konflikt.

När jag läser min bok Brandvägg skapar jag mig ett intryck av hur miljöerna i boken kan se ut men jag tror att det till stor del är min fantasi som fritt skapar sig en uppfattning. Jag tror som jag tror eftersom att jag i åtminstone den bakre delen av boken har mycket svårt att hitta några målande miljöbeskrivningar. Om till exempel Wallanders bil beskrivs så står det bara "det är en Peugeot av modell xxx" och eventuellt kan det också stå vilken färg bilen i fråga har. Det står dock inte om bilen har en bekväm beige skinnklädsel eller om det är en combimodell med bucklad front. Jag bör nog nämna att författaren ett par gånger nämner ett missljud i motorn på Wallanders äldre bil vilket kan tolkas som ett uppsving för utsträckningen av miljöbeskrivningar.

Min slutsatts är att författaren inte har lagt så mycket krut på miljöbeskrivningar och satsat mer på storyn och händelser i den. Jag tycker dock att den av och till blir något utdragen och författaren har en benägenhet att ta upp bihandlingar som inte fyller någon nödvändig funktion. Ett exempel på en bihandling är när Wallander tar upp en drogad flicka och kör henne till sjukhuset. Denna goda handling leder ingenvart och borde därför inte vara med i boken då den bara drar ut storyn och på detta sätt sänker kvaliteten på boken. Detta är förstås endast min egen åsikt och det är mycket möjligt att Mankell tycker att nämnd bihandling höjer läskvaliteten.

Kurt Wallander: Jobbar som kriminalkommissarie och är en mycket kompentent sådan. Jag har en känsla av att han är runt 45 år. Wallander är frånskild och har en vuxen dotter som han inte har särskilt mycket kontakt med. Jag upplever Wallander som en man som engagerar sig mycket i sitt arbete och detta kan vara en anledning till hans bristande kontakt med sin dotter och även skilsmässan mellan honom och hans före detta fru. Wallanders sociala nätverk kan principiellt sett förbises helt och hållet vilket torde öka hans engagemang i arbetet.

Wallanders närminne har börjat svika och detta låter mig dra en parallell till eventuell stress, utkördhet eller annan psykisk nedsättning. För ett par år sedan fick han diagnosen diabetiker och det ledde till ökad fysikt välmående eftersom att han efter det började ta mer hand om sin kropp. Förövrigt verkar han vara i god hälsa förutom att han saknar någon som kan lindra hans ensamhet. Wallanders roll är helt klart den mest betydande rollen i boken och det är honom som författaren följer.

Jag läser boken Brandvägg som är en kriminalroman med Kurt Wallander som huvudaktör. Alstret är det åttonde i en serie men den går bra att läsa fristående (enligt mig). Boken börjar med att vi en kort tid följer Tynnes Falk som ger mig intryck av att sitta på omvälvande information. Dock får vi aldrig veta vad för information som Falk sitter på eftersom att han dör mycket hastigt under mystiska omständigheter. I obduktionen av Falk härleder rättsläkarna till att han skulle ha dött i en hjärtattack men Wallander börjar efter ett samtal med Falks läkare misstänka att dödsorsaken är en annan. "Samtidigt" mördas en taxichaufför mycket brutalt (med hammare och kniv) av två tonårsflickor som direkt erkänner illdådet men inte verkar ha några emotionella "efterskälvningar" av sitt verk. Den äldre av flickorna blir häktad (den yngre är inte straffmyndig) men lyckas dock rymma. Efter ett antal timmar hittar man flyktingen på en el-station, dock är hon sönderbränd. Utredningen som görs pekar på mord men vem förövaren är och varför brottet har begåtts är okänt. Kort efter den plötsliga bortgången tar den andra tonårsflickan tillbaka sitt erkännande för att ge förstnämnd flicka hela skulden.

Än så länge är mordet på Falk (om det nu var ett mord) relativt frånskilt från resten av historien och jag känner mig lite smått undrande till varför författaren har tagit med det alls. Dock lär den historien troligtvis flätas samman med resten längre fram i boken (annars anser jag att det är ganska "fail" att ha med den alls). I den första delen av början (om man nu kan uttrycka det så) förstod jag inte hur Mankell hade lyckats att göra boken så "lång" som den är eftersom att det verkade helt självklart vilka som var skyldiga till taximordet (berörda hade till och med erkänt och kunde bindas till brottet). Nu börjar dock mystiken tätna och utgången är inte lika självklar längre. Henning Mankell är förövrigt författare till boken.

Boken har börjat bli spännande och texten är hittills skrivet på ett flytande sätt så jag ser fram emot många intressanta timmar som troligtvis kommer att inkräkta på mina redan missgynnade nattsömn.

/Simon Lidberg