Efter 2/3 av boken ödeläggs allt man någonsin trott på och boken tar en helt ny vändning. Min första tanke efter att ha läst några sidor av efter denna omkullkastning var: Det här måste vara den enda boken i världen som verkligen är värld att läsas. Självklart menar jag inte att den är bättre rent litterärt, spänningsmässigt eller lyckobringande. Den är helt enkelt så vitt skilt från någonting annat jag någonsin läst att jag skulle vilja ge den en helt egen genre. För vad gör man när man inser att man inte exsisterar... eller, vad nu existens?

Ps. ville bara ha med detta citat: "Om den mänskliga hjärnan skulle vara så enkel att vi kunde förstå den skulle vi ändå vara för dumma för att förstå den."