Jag läser boken Fever Pitch av engelsmannen Nick Hornby. Boken är självbiografisk och handlar alltså om Nick Hornbys egna upplevelser. Han berättar om hur han kom att bli ett fan av fotbollsklubben Arsenal FC från norra London. I stort sätt kan man alltså säga att boken handlar om fotboll, men den handlar även till stor del om relationer. Relationen till familjen, laget, kompisarna och klubben. Varje kapitel handlar om en viss match och förspelet/ följderna av matchen. Första kapitlet handlar om matchen Arsenal-Stoke. Man får veta hur hans pappa, som inte lever med resten av familjen tar med sin son på en hemmamatch på Highbury, för att försöka skapa ett gemensamt intresse mellan far och son.
    Början av boken upplever jag inte som speciellt intressant, dock kan jag känna igen mig lite i kärleken till ett lag (i mitt fall ishockeylaget Hv71). Det känns som att Hornby försöker skapa ett behov av att läsa vidare genom att blanda in alla dessa relationer. Han berättar bla. om han och hans pappas torftiga umgänge vid sidan av fotbollen, men jag tycker ändå inte att det blir så intressant. Författaren skriver i inledningen att han skrivit boken för att få "perspektiv på sin besatthet" och för att förstå hur ett besök på en fotbollsarena i barndomen kan leda till en livslång kärlek till en idrottsförening och med detta tycker jag att han lyckas bra. Då och då smyger han in små smarta analyser i berättelsen, vilka jag tror alla idrottsfanatiker kan känna igen sig i. Historien är alltså långtråkig, men analyserna bra och jag tror att även handlingen kan komma att utvecklas till det bättre.