Miljöbeskrivningarna i boken är välplacerade. Med det menar jag att författaren beskriver miljön noggrant på de ställen i boken som är djupare och har mer intensitet och betydelse för bokens framfart. På de ställen som egentligen inte spelar någon roll, fast som ändå ger boken en mer verklig ton och struktur, beskrivs boken inte med allt för många målande ord. Det faktum att begränsning av miljöbeskrivningarna finns framhäver historien i boken vilket jag personligen tycker är bra. För om författare skulle ha beskrivit sömmen på Bellas idrottströja medans hon slår ett slag med sitt badminton racket in i minsta detalj skulle det göra boken utdragen, ofokuserad och även sänka kvalitén,  det för att i miljöbeskrivningar är det inte kvantitet, utan kvalité, som räknas.

Jag får av författarens ord en tydlig bild av den regniga sovstaden Forks där Bella nu bor, Edwards otroligt vackra utseende och Bellas förundrade och förbländande blick när hon ser Edwards hy glittra av kristaller där han står i solskenet. Samtidigt får man som läsare själv skapa bilder av det som utelämnas, vilket även det är bra då det ska var en roman och inte faktabok.