När jag började läsa boken var min inställning till den inget vidare. Den var något jag var tvungen att beta mig igenom eftersom Sandra gett order. Jag är sådan att jag arbetar bäst utan ramar, mallar och begränsningar och det är när jag själv väljer vad jag ska göra som jag får ut någonting av det. Alltså tog det ett tag innan jag gav boken en chans.  Bokens första del handlar om hur den normala(tråkiga) tonåringen Sofie får brev hem i brevlådan med frågor och påsteenden,
utan avsändare och utan stämpel. Dom kan se ut ungefär så här:

"Varifrån kommer världen?"

"Tror du på ödet?"

"Vet man det rätta, så gör man det rätta."

Sånt som tål att tänkas på alltså. Det är förbluffande hur intressanta sådana problem kan vara i förhållande till vardagliga bagateller och man förstår inte hur man någonsin har kunnat slita håret av sig(talesätt) när det gäller att t.ex välja kläder till skolan. Inledningen till denna bok omkullkastar verkligen ens värderingar.