Berättelsens upplösning och sanningen om Harriet Vanger är väldigt oförutsägbar, något som jag gillar mycket. Att Mikael Blomkvist och Lisbeth Salander skulle lösa gåtan om Harriet tvivlade jag inte en sekund på, hade de inte gjort det hade jag nog istället blivit besviken.

Vändpunkten kom när Mikael och Lisbeth plötsligt förstod vad som hänt med Harriet. Man kan tänka sig att en sådan vändpunkt kommer precis i slutet på en bok men i detta fall var det inte mindre än hundra sidor kvar i boken. Så efter att gåtan, som enligt mig är bokens viktigaste ämne, är löst får man i ytterligare hundra sidor följa Mikaels kamp för rättvisa gentemot finansmannen Hans-Erik Wennerström. Jag trodde att jag skulle tycka att boken blev tråkigare efter att äntligen fått veta svaret på gåtan. Faktiskt är boken lika bra ända tills sista ordet, kanske att jag under de sista sidorna tappat känslan av att inte kunna släppa boken ifrån mig. 

Efter att jag försökt läsa boken en första gång och totalt förlorat förtroendet för den är jag verkligen glad att jag gav den en andra chans. När man väl kommer in i handlingen vill man bara veta vad som kommer att hända här näst. Därför rekommenderar jag boken till alla som är sugna på ett annorlunda kriminaldrama fullt av intriger, kärlek, spänning och inte minst några helt suveräna karaktärer.