Jag är fortfarande inte helt på det klara med vad den här boken går ut på, men jag tror att det handlar mycket om hennes resa till att bli självständig. Att på något vis hitta sig själv. Första delen av boken känns mer misströstande än den andra, ungefär lika mycket som den andra delen känns gladare än den första, men någon vändpunkt såsom, KABOOM, nu hände det,  finns inte. Det kommer stegvis.

Fast när man läser det sista ordet i boken, skrivet nästan på dagen tre år sen de första. Är det med både sorg och glädje. Ordet är: (går)  
Okej? Ordet går, inom parantes. Vad ska det betyda? Var det inget mer? Går, som i att smita, lämna? Hur bra är det på en skala? Men jag tycker faktiskt att det är ett bra och värdigt slut. Går, som i att det finns inget mer att tillägga nu. Helt okej och jag kan acceptera det. Så nu sitter jag här med en tummad bok och med både sorg och glädje. Sorg över att den är slut, men samtidigt glädjs jag åt det med.

Sammanfattningsvis, en bra, om än förvirrande bok.


"Konfrontera sockerberoendet, då:

Klyv och grovriv äpplet.
Klipp äpplet i bitar.
Koka äpplet i saltlag.
Klyfta och strimla äpplet.
Kärna ur äpplet.

Upprepa med solen, Alice, rosen, dockorna och katterna."

s. 589