Exposition
Jag läser Män som hatar kvinnor, skriven av Stieg Larsson. När jag först försökte läsa boken för några år sedan så reflekterade jag inte speciellt över titeln, jag tyckte faktiskt att den var ganska tråkig då, men idag vill jag snarare påstå att den är väldigt slagkraftig och att boken låter lockande just på grund av att titeln har en sådan hemsk innebörd. Jag har ännu inte kommit till dess förklaring i boken, men den ger ju en viss antydan om vad som komma skall.
Anledningen till att jag gav upp hoppet om boken förra gången var på grund av den väldigt långdragna inledningen. Många som har läst boken kan nog hålla med mig om detta. Det är faktiskt först nu, efter att ha läst drygt 100 sidor, som boken börjar bli spännande. Stieg Larsson använder ett mycket akademiskt språk, vilket ibland kan vara svårt att förstå, speciellt i början då ett stort stycke handlar om den så kallade "Wennerström-affären", men språket blir mer lätthanterligt med tiden.
Bokens första meningar lyder: "Det hade blivit en årligen återkommande händelse. Mottagaren av blomman fyllde nu åttiotvå år. När blomman anlänt öppnade han paketet och plockade bort presentpappret." Jag kunde inte alls ana vad boken skulle handla om, detta var inte precis vad jag hade väntat mig, och jag kunde inte heller påstå att en mystisk blomsterleverans en gång om året var det mest spännande jag kunde tänka mig. Blommorna i fråga får man inte veta mer om förrän efter ett bra tag, därför känns prologen först lite malplacerad, men senare i boken har de faktiskt en stor innebörd.
I bokens första kapitel får man följa ett begränsat antal personer. Bland dessa hittar vi huvudpersonen, Mikael Blomkvist, en medelålders journalist som nyligen har blivit dömd för förtal. Han blir snart kontaktad av den gamle industriledaren Henrik Vanger som ber honom om något nästintill det omöjliga, att ta reda på vad som hände med Vangers brors sondotter Harriet då hon försvann spårlöst fyrtio år tidigare. Vi får även träffa Lisbeth Salander, en lite speciell, men mycket duktig researcher som senare kommer att hjälpa Blomkvist i hans arbete.
Oh, först starkt!
Väldigt fängslande inlägg Sanna! Blir sugen på att läsa den så omtalade boken.
Att poken är kryptisk i början är en rolig detalj om du frågar mig, med ger boken en sån där
måste-läsa-vidare känsla. Bara för man vill veta vad det faktiskt har med resten av boken att göra.
Jag håller helt med dig om att den första delen av boken är allmänt dryg men som du kanske redan har upptäckt blir den betydligt bättre sedan!
Känner att Salanders väg till den informationen hon tar fram genom sin research inte är helt.... legalt korrekt.. Jag vet inte om jag hade anlitat henne som researcher om jag hade vetat att hon skaffade sig fakta genom att göra personligt intrång men det vet förstås inte Blomkvist till en början om.. Jag kan väll dock inte göra annat än att istämma om att hon är en lysande researcher. ;)
Tack Emma! Du borde absolut läsa den, nu är det riktigt spännande! Och håller med dig om att en kryptisk början gör det mer spännande.
Simon, kom precis till kapitlet där man får veta hur hon skaffar fram sin fakta, håller med dig, hon känns lite.. farlig. ;)
