Gömda - Liza Marklund

Så nu skriver jag mitt sista inlägg. Och det ska ju handla om peripeti och upplösning. Så jag har suttit och funderat en bra stund innan jag kunde sätta mig och skriva, och har kommit fram till det som jag tycker är vändpunkten och räddningen för Mia och hennes familj...

Den stora vändpunkten i boken är precis när det börjar närma sig slutet, då Mia och hennes "nya" familj får flytta upp till Dalarna (under en kortvarig tid, är det sagt). En kort, 3 månaders tid, som växer och blir mycket längre. Det är nu de äntligen tagit initiativet att göra något åt situationen och skickats iväg av Mias psykolog för att gömma sig och komma på en bättre lösning.

   Visserligen möter de på många hinder, som att psykologen säger upp sitt arbete och lämnar de, och att "han" hittar de där igen. Men de lyckas gå igenom den här tiden och genom egna kontakter lösa problemet. Alltså kommer även upplösningen här. Och den är att de lyckas, och efter en lång tid förstår att de måste, fly från Sverige. De flyr till ett anonymt land, och även där tvingas de leva gömda, men mer i trygghet. Så här slutar boken, men fortsättningar följer i dem övriga böckerna i serien, så om de lever lyckliga i alla sina dagar, vet jag inte än.

Men jag tycker i alla fall att det ända vettiga för de i deras situation, efter att ha följt hela berättelsen, var just att evakuera och alltså fly. Visserligen fick de lämna allt närt och kärt i Sverige, men vem kan fortsätta leva som de gjorde.

   Däremot så tyckte jag redan från början att hon borde ha polisanmält, och fått honom inburad. Men det förstod jag, inte var en bra idé alls, efter att ha sett följderna av hennes anmälningar. Det ända som hände då hon fick honom inlåst (ett tag), var att hon hela tiden hade hans kompisar i nacken, dag och natt, under tiden han satt inne...

   Jag rekommenderar boken till alla som söker spännande och samhällsbaserade, sanningsenliga böcker. Snart ska jag börja läsa Asyl, den andra boken i serien. J