Tredje inlägget
Snabba cash av Jens Lapidus.
Jag tycker att Jens Lapidus är en väldigt skicklig författare, och det som jag gillar bäst med hans bok är just hur han beskriver allt. Jag kan bli otroligt trött och uttråkad när vissa författare fullkomligt öser ut beskrivningar, jag får ofta en känsla av att det är för att fylla ut boken men något.
Boken Snabba cash har inte för mycket eller för lite av detta. Han förklarar ofta miljön i stora drag vilket gör att man lätt kan skapa sig en egen bild efter den känslan man får. Om jag tänker på boken kan jag inte minnas att det görs några särskilda beskrivningar, jag har endå väldigt klara bilder för hur allt ser ut och hur allt känns. Alltså drar jag slutsatsen att han är duktig på att "baka in" beskrivningarna på ett snyggt sätt.
Det händer ofta att man får reda på hur omgivningen "känns". Tex om det är kallt, otryggt, farligt,eller att någon beter sig kaxigt, stressat, eller verkar ljuga osv.
Jag tror att han i första hand vill framföra detta. Berättelsen utspelar sig ofta i otrygga, lite lätt farliga miljöer. Detta gör att jag får denna känsla, jag kan känna hur otrygg jag skulle vara i samma situation.
Jag tycker inte att varenda minsta detalj-beskrivning är väldigt viktig, tex färgen på tapeter, märke på soffan... Jag vill hellre att det ska vara upp till mig att skapa den bilden, och det kan jag absolut göra i denna boken!
Som ni hör gillar jag den fortfarande :)
håller med dig fullständigt! när författaren berättar hur personens skosnören ser ut, då blir det bara för mycket. i love jens lapidus!